UTSTÄLLNINGARNA

och "Centrum", förändras mönstret på så vis att drömaktiviteten ökar under hela tiden för att slutligen nå stormstyrka. När sedan ytterligare ökningar sker upphör min förmåga att måla helt.

(1) Begynnelsen.

    De två första målningarna, som tillsammans utgör den första delen, kallad "Begynnelsen", är själva roten till hela utställningen. Det är utifrån dessa två verk som allt utvecklas. Jag kan inte säga annat än att jag betraktar dessa som något exceptionellt och det känns lyckosamt att jag fångat detta ögonblick av igångsättande. Det är som att råka ha en kamera redo att fotografera, när något oväntat och spektakulärt dyker upp i sökaren. Fingret trycker av en bild reflexmässigt och därefter är ögonblicket borta.

Gå till utställning Transformation, avdelning Begynnelsen.

(2) Fragment.

    Om den första avdelningen representerar ett igångsättande, så förknippar jag avdelning två, "Fragment", med upptäckandet och det därmed begynnande växandet. Det är ett stort inre område som täcks, och målningarna präglas av stor variation både när det gäller teman och färgval. Som avdelningens titel påpekar skapas dock ingen helhet under denna tid, det vill säga något samband upptäckterna emellan ses inte än, men anas kanske. Hela detta sammelsurium leder fram till en tydlig slutpunkt i målning Nr. 25. där rött och blått ställs mot varandra. I vansklig jämnvikt balanserar de. Och de närmar sig varandra...

    Mitt måleri karaktäriseras redan nu av en mildare form av hybris, det var aldrig fråga om att det inte skulle bli något när jag tog fram en vit, tom kartong. Med en stor portion av tillförsikt och energi gick jag lös på de omålade ytorna. Vad det skulle bli hade jag dock ingen aning om. Arbetet med måleriet gick till på så sätt att flera målningar var under utförande samtidigt, men jag arbetade bara med en i taget. De övriga låg i en hög under sängen. Efter en tids arbete med en målning inträdde ett stopp, då jag inte var säker på, hur jag skulle fortsätta. Jag lade den på högen under sängen för att mogna och gick igenom de andra målningarna för att se vilken jag var redo att fortsätta med. När en målning var klar, signerade jag den med det år som jag slutförde den. Detta förklarar till exempel att målning Nr. 1. är signerad 1991 medan flertalet målningar som följer därefter är signerade 1990. Det var det vita partiet i mitten som tog lång tid på sig att hitta sin exakta position och utbredning. Det här var en vanlig arbetsgång: I början visste jag inte överhuvudtaget, hur målningen skulle se ut i färdigt tillstånd. Då arbetet fortskridit ett tag kom en brytpunkt, då jag fick en tydlig insikt hur slutprodukten skulle se ut, men dess exakta utseende kunde sedan behöva värkas fram under flera veckors tid.

    På det stora hela var detta en bra period för mig på livets alla fronter. Jag började bland annat sjunga i min studentnations kör - även detta ett upptäckande eftersom jag aldrig sjungit förut. Det hade också fördelen att jag träffade trevliga människor. I efterhand inser jag att detta var en mycket hälsosam motvikt till den ensamhet som präglar arbetet med måleriet. Det var ett stort nöje att på måndagskvällarna vandra ned till nationen och upp till Tornrummet för veckans repetition.

Gå till utställning Transformation, avdelning Fragment.

MÅLERITEKNIK

     Påbörjandet av "Transformation" innebär en stor förändring från det tidigare måleriet, och detta gäller inte bara inom den andliga sfären, även måleritekniskt gör jag ett ordentligt språng. All teknik jag kan har jag lärt mig själv. Jag har aldrig studerat måleri och jag har aldrig haft en lärare. Jag var inte heller intresserad av konsthistoria. Istället skedde hela min måleritekniska utveckling i nära samklang med målningarnas tillkomst.

    En för mig mycket viktig teknisk upptäckt, som haft stor betydelse för mitt måleri, är flerskiktsmåleri. Detta innebär att man med pensel lägger flera transparenta lager färg på varandra, så att de underliggande färgskikten lyser igenom de övre. Ett bra exempel är målning Nr. 23. Detaljen visar en orange färg som åstadkommits genom att tunna gula och röda skikt lagts på en opak röd grundmålning. Jag kommer ihåg att det var under stor fascination och med stor energi jag arbetade fram färgen, så att den slutligen överensstämde med den inre känsla jag hade. Målning Nr. 33 är ett annat exempel, där samma grundläggande teknik använts, men som framgår av detaljen, är resultatet av annorlunda slag.