UTSTÄLLNINGARNA

måla började jag också observera mina drömmar. Detta är två världar som griper in i varandra på ett mystiskt och oklart sätt och jag har följt båda med största intresse. Drömmar representerar en märklig värld. Här är tids- och rumsdimensionen, som vi så intimt förknippar med oss själva, upphävd. Här finns ingen logik och här kan vad som helst hända. Här finns människor och djur som vi känner till från den vakna världen, men också underliga väsen som vi inte hittar i den fysiska världen - vem kunde tro att alkemisternas gröna lejon verkligen finns? Eller enhörningen? Första gången jag träffade en enhörning var i en dröm 1987. Vi befann oss i ett bibliotek och den pockade på min uppmärksamhet. Jag må har varit bevandrad i differential- och integralkalkyl, kostnadskalkylering, och annat, men några kunskaper om sägner och mytologi hade jag verkligen inte. Det var först många år senare jag fick veta att även andra, sedan urminnes tider, hade observerat denna varelse, att den kallades för enhörning och att den var förknippad med vissa beteenden. Det var en spektakulär insikt att dess beteende i min dröm stämde överens med gamla tiders kunskaper. Precis som jag har min bestämda personlighet, skulle man tillspetsat kunna säga att även enhörningen har det, oavsett i vems dröm den dyker upp. Med andra ord förmedlar drömmar stora och viktiga kunskaper. Att detta skulle kunna gälla målningarna i "Transformation" börjar långsamt gå upp för mig i samband med att "Nedstigning" görs.

    När det gäller förhållandet mellan en specifik målning och drömmar, kan jag vanligtvis inte direkt förknippa en målning med specifika drömsymboler. Men det finns fall där kopplingen är mer påtaglig. Ett exempel är målning Nr. 55. Det var inte så att jag drömde om en ängel och morgonen därpå satt jag mig ned och målade tavlan, eller vice versa. En längre tid innan målningen gjordes hade jag haft en dröm om en ängel: Jag befinner mig vid en dator och det råder irritation över att så mycket arbete har lagts ned, men att så mycket återstår. Sedan står jag i mittgången av en katedral, ljuset har förändrats, det är nu dunkelt. Jag tittar uppåt och ser valven som går mycket högt upp och taket högt upp, och det är så mörkt där uppe att jag inte kan se något. En vit ängel, högt upp, i skepnad av en stor och kraftfull mansgestalt med stora vingar är på väg ned mot golvet. Han är helt koncentrerad på färden nedåt. Han har böjt överkroppen framåt och tittar nedåt, samtidigt har han dragit upp benen en del och fört ned händerna i jämnhöjd med fötterna för att förbereda nedslaget. När han når golvet framför mig vänder jag mig om och och ser alldeles vid mig en man med ett svärd, och längre bort, en upprörd kvinna som står vid en likkista. Sedan dess har änglar förekommit i mina drömmar och fantasier. När målningen gjordes, vilket alltså var en tid efter jag haft drömmen, visste jag som vanligt inte vad jag skulle göra. Jag började måla, men efter ett tag insåg jag att ämnet jag berörde var just en nedstigande ängel. I fall som detta är min erfarenhet att drömmen inte nödvändigtvis kommer före målningen, som berör samma företeelse. Den enda målningen som är är gjord direkt i anknytning till en dröm är Nr. 9. Drömmen är som följer: Jag kommer flyende ut ur en byggnad, ut på en industribakgård, vars öppning jag springer mot. När jag tar mig ut genom öppningen, ser jag mig själv som liten pojke på en trampbil, samtidigt lyfter jag och flyger över pojken. Jag har kommit ut i ett böljande gult landskap, som jag flyger över, nära marken. Det hela är en underbar upplevelse. När jag vaknade satte jag mig vid målarbordet och började måla, vilket också bröt mot min vana att måla eftermiddagar och kvällstid. Men som sagt, denna dröm/målning är ett undantag.

    Jag ser drömmar och mina målningar som uttryck för något som inte direkt går att uppfatta. Detta något innehåller bland annat möjligheten till förändring, ett förlopp jag målat fram med stor detaljrikedom. Mitt måleri och mina observationer av drömmar ser jag som viktiga instrument i förändringen, genom att rikta min uppmärksamhet mot och arbeta med dessa, uppkommer en inre dialog som jag tror är förutsättningen för denna förändring. Det är otroligt viktigt att inse att det inte i första hand handlar om logisk förståelse, även om den har sin plats i dramat.

TRANSFORMATION - del 6

(6) Centrum.

    Avdelningen "Centrum" förknippar jag med nyvunnen kunskap och fördjupad insikt, vilket också framgår redan i avdelningens första målning, Nr. 76. Den pekar på den viktiga upptäckten av förändringsprocessen i sig, till skillnad från processens yttringar, vilka präglat de tidigare målningarna. Man skulle kunna säga att medvetandet därmed har nått ett högre plan. Denna