UTSTÄLLNINGARNA

utveckling ska bland annat ses i ljuset av nedstigningens mycket kraftiga förlopp. Det finns många aspekter på detta och den jag tänker på är det faktum att i ett överdrivet tillstånd är det lättareatt urskilja, beståndsdelar blir tydligare, och med detta kommer insikt. Förloppet inleds redan i "Nedstigning" i och med bilagedelen, men "Centrum" representerar det stadium där dessa insikter cementeras.

    Denna avdelning kröns med en lärdom av central betydelse i transformationsprocessen, nämligen upptäckten av ett centrum område och dess mittpunkt, återgivet i den sista målning Nr. 82. I mina ögon en enastående upptäckt. Målningarna i "Transformation" spänner en båge från begynnelsens fragmentariska utgångspunkt av förvillande mångfald till en mer samlad och ordnad värld präglad av någon form av enhetlighet.

    Under tiden arbetet med denna avdelning pågår sker en stor förändring i min tillvaro. Under några månader har jag sökt lägenhet i Stockholm med den starka känslan i mitt bakhuvud att jag måste bort från Uppsala. I början av hösten 1994 flyttar jag och detta inleder också en mångårig isolering. Jag får samtidigt större och större problem att måla. Man skulle kunna tänka sig att det stora framsteg i transformationsprocessen som görs i och med "Centrum" skulle innebär ett starkare fotfäste, och så är också fallet, men detta förmår inte kompensera den fortsatta ökningen av aktivitet i mitt omedvetna och mängden drömmar har nu börjat nå en nästan outhärdlig nivå. När sedan ytterligare ökningar sker upphör slutligen också min förmåga att måla. "Nr. 82. Centrum." är det sista verket jag målar och jag måste erkänna att jag verkligen inte kommer ihåg om de sista penseldragen gjordes under 1995 eller ej.

Gå till utställning Transformation, avdelning Centrum.

1995-2000: DE TYSTA ÅREN

    När jag blickar tillbaka på denna period kan jag bara konstatera att det för min del inte var skrivet i stjärnorna att några målningar skulle produceras. Jag kladdade med mina färger, men något konkret kom aldrig ut av detta, jag var långt ifrån färdiga arbeten. När jag senare under 2004 publicerar utställningen "Tidigt måleri" kommer jag att visa att dessa verk behandlar likartade teman som målningarna i "Transformation" och att de dessutom kan delas in i likartade avdelningar. För att se detta måste man ha "Transformation" som mall, då det tidiga måleriet är mer otydligt till sin natur, men det verkar som jag gått igenom transformationscykeln två gånger. Poängen i detta skede är, att mellan det att "Transformation" påbörjades och att "Tidigt måleri" avslutades, gick flera månader utan att jag målade, vilket har sin motsvarighet i den tystnad som inträdde efter "Transformation". Med tanke på det mycket kraftigare förlopp som beskrivs i "Transformation" är det inte förvånande att tystnaden också är betydligt längre. Man anar kuggarna i ett himmelsk urverk.

    Vad gör man då under en så lång tid? Jag kan inte visa upp prestationer i den yttre, observerbara världen. Däremot var aktiviteten i den inre världen mycket hög, bland annat gällde detta drömaktiviteten, och jag ser detta som en mycket produktiv, men dramatisk och arbetsam, period. Vad detta innebär är inget jag vill orda om här och nu, denna berättelse överlämnar jag åt mina framtida målningar.

    Det första steget ut ur nattmörkret representeras av denna webbplats. Sommaren 1998 påbörjade jag de inledande förberedelserna och under våren 1999 gick jag en nybörjarkurs i fotografering. Efter ett långsamt och metodiskt arbete publicerades den första versionen i maj 2000 - det var en känsla av lättnad att lämpa atlastyngden från mina axlar.

NÄSTKOMMANDE UTSTÄLLNING

    Under sommaren 2000 hände något. Jag upplevde tillfällen när jag uträttade meningsfullt måleriarbete. Med tanke på vad som sagts tidigare tror jag inte att du blir förvånad, om jag säger att detta sammanföll med en minskning av drömmängder, detta till en mer hanterlig nivå. Lite innan nyåret hände något igen. Jag började nu måla kontinuerligt. En bortglömd värld kom åter upp till ytan: Gesso grunderingens torra lukt ... färglukten när tubens lock skruvas av ... förnimmelsen i hand och arm när penseln förs över kartongytan ... kasten mellan ett snabbt energiskt arbetssätt och ett lugnt koncentrerat arbete ... experimenterandet ... den magiska känslan av att veta vart jag är på väg men samtidigt inte ha en aning ... fascinationen att se målningen växa fram under mina händer. Bitar som jag känner sedan gammalt börjar falla på plats. (Allt detta, bör påpekas, tillhörande måleriets goda sida.) Men saker och ting har också förändrats, eller snarare tillkommit, till exempel gör jag nuförtiden ibland studier, det vill säga jag